Vad du inte bör göra i en restaurang

Min näst sista arbetsdag på restaurang Studion gjorde jag bort mig totalt. Okej att man kanske smågörbortsig lite ibland, sånadär bortgörningar som ingen egentligen märker eller bryr sig om. Men det här var fruktansvärt uppenbart.
Bord 12 låg ovanligt långt bort denna kväll. En aning försent anlände jag till bordet, bad om ursäkt med ett klassiskt förvirradfredagsservitris leende och fick tillbaka - ingenting. När jag sedan inte kunde druvsortern på ett av vinerna på vinlistan rynkade min tvåa pannan (vilket också inkluderar lite hånskratt). Jag bad om att få hämta flaskan och passade under denna lilla andningspaus på att fråga min kära kollega om råd för att lyckas få bord 12 på gott humör igen. "Säg att det är din första vecka!" utbrister min kollega. Ah, tänker jag, detta är en genial idé - att jag inte lyckades kläcka den själv. Med självsäkra steg kastar jag mig åter ut i restaurangen. Det viktigaste är ju trots allt att göra gästen nöjd, och nu skulle jag lyckas. "Jag ber så mycket om ursäkt att jag inte har full koll på vinerna, det är min första vecka här så det är en del att lära sig" (ler återigen förvirradfredagsservitris leendet, med ett inslag av oemotståndlighet). Min tvåa nickar, köper min lögn och jag kan andas ut.
Det är när jag lite senare kommer ut till bord 12 som pinsamheterna ska äga rum. Mannen i sällskapet tittar på mig och säger plötsligt något som får mig att verkligen tappa hakan, som får mig att liksom vilja lägga mig ner på golvet, be om ursäkt och bara krypa därifrån. Han säger något som får mig att vilja brista ut i universums största skratt, eftersom jag varit så dum. "Rosemarie här påstår att vi har blivit serverade av dig förut". Pang - bom - påkommen. Hur kan dessa gäster komma ihåg mig?! Varför justnu, just när jag kände att vi var påväg åt rätt håll? Kom igen bord 12, vi jobbar väl tillsammans?! Kli i hjärnan, kli i hjärnan. Vad ska jag hitta på? "Jahaaaaaa, jaaaaa, jag jobbade ju här en kortare period i höstas och är tillbaka nu, så man har ju hunnit glömma en deeeeel". HAHAHAHAHAHA! Har ni hört, vilken grym lögn! Pinsam, ja. Men grym! Okej, jag är inte helt hundra på att dom gick på den (hur kan man vara det?), men egentligen är det inte en lögnlögn. Jag jobbade där i höstas. Nu var jag tillbaka. Visserligen för att sluta en dag senare, men det var inget jag passade på att meddela gästerna.
Vad kan vi då lära oss av detta? Kort och gott - lär dig vinerna, ljug aldrig. Punkt.

Portbajsaren

Någon har bajsat i våran trappuppgång. Läs en gång till! Någon har bajsat i våran trappuppgång. Jag vet inte hur ni känner, jag menar alla har vi ju olika vanor och så, men vem får för sig att verkligen bajsa i en farstu?! Och hur lätt är det att inte spekulera i vem bajsaren kan ha varit. Ska jag kika i portarna bredvid för att se om detta kan ha varit en bajsattack? Eller är det någon som verkligen ogillar mig och därför hotbajsat i trappen? Eller har vi kanske att göra med en hämndbajsare - någon jag serverat dåligt och som nu sökt upp mig? Känner nog ändå för att skylla på grannarna, eftersom jag inte känner dem överhuvudtaget, och det är ju lite så vi gör. Vi snackar skit. Skit om bajsare. Äsch!