Den stora parentesen

Ingen annan flytt än denna hade kunnat göra mig såhär lycklig. Jag trivs så fantastiskt bra med det här beslutet, känner mig på topp - när vi klarar vad som helst - och egentligen behöver det här inte nämnas. Men den enda som "drabbas" av att jag valt Jönköping istället för Malaga är jag - och jag är fruktansvärt nöjd! Malaga finns kvar, och vi kan släppa surisfunderingar nu.

Hemifrån

Tusen tankar kittlar i huvudet vid tanken på denhär sommaren. Gladtankar, magskratt. Jag lovade Huldis en sammanfattning, men kände då jag började skriva på den att farligheter var på väg ut och att det - för min egen och allas säkerhet - borde lämnas oskrivet. Hursomhelst har det här varit mitt livs bästa sommar. Hallelujah va? Ett superduperjobb ledde till sambo- och bästisskap, och det om nåt är värt att skriva om. Mitt CV har fått ett enormt lyft och jag har utvecklats något enormt som människa.

Och här blir jag sentimental, blödig. Därför punkt. Packningen står färdig i hallen och imorgonbitti flyttar jag hemifrån, blir sambo och flyttar faktiskt för första gången i mitt liv. Som så många andra gånger är ordet underbart. Underbart!

Sambohoe

Hej jag heter Clara och jag vågar tro på kärleken. Därför firar jag idag, med stolthet, två månader med världens underbaraste man. På måndagmorgon flyttar jag in och blir sambo a' la Saleborn. Fan så fantastiskt!

Vansinnigt klokt, alltså

När vi var små plockade vi ögonfransar. Lätta mellan fingertopparna - inte tappa, inte tappa. Jag önskar att Alexander blir kär i mig. Jag önskar att Alexander blir kär i mig. Jag önskar att Alexander blir kär i mig. Blås, iväg, flyg! Dansande, borta i önskandet och ibland bara ramla pladask. Plocka nya, en fallen på din kind. Du måste önska dig något!
Men inte fan blev Alexander någonsin kär i mig. Jag var åtta år och Alexander blev inte kär. Jag plockade, önskade, blåste. Nu då? Nej. Att önska räcker inte. Måste våga chansa, måste våga ta risker, måste våga vara galen och kasta livet ut i allt. Vi fångas, drömmar fångas. Målen nås inte alltid. Men för att få ett svar måste man våga. Jag måste våga. Du!

Jönköping

Jag har hört att Jönköping ska vara ganska kallt och blåsigt på vintern. Inte så snöigt, men äckligt och rått. Jag har alltid hatat dåligt väder - och dåligt väder innefattar kallt, blåsigt, äckligt och rått. Och jag vet, vi trodde det alla - jag var redan i Malaga, jag var på väg. Det var ingen lögn, jag var så himla redo. Fantastiskt, absolut. Men så plötsligt händer det - PANG - och livet vänds uppochner, utochin. Ny luft, andetagen smakar djupröda smultron och det kittlar till tusen inuti. Tiden stannar. Sch. Och så förvandlades soliga Malaga till blåsiga Jönköping och jag har aldrig känt mig så lycklig förut.
Om en månad flyttar jag hemifrån. Jag flyttar till en ny stad, inte långt bort - men till nåt nytt. Jag flyttar ihop; vi flyttar ihop. Har verkligen försökt rensa min garderob idag, men det verkar inte spela någon roll hur mycket som slängs - det är hela tiden förmycket kvar. Skor, framförallt, och tro det eller ej men jag lyckades göra mig av med tre par. Har för första gången betalat en räkning också, herregud vad det var påtiden att jag lärde mig. Så nu är jag så gott som redo!

Nu ska jag bara kasta mig i soffan, vara lilla ClaraBella en stund och njuta av att vara sjuk hemma. Kyss Jönköping,