torsdag 26 maj 2011

Mitt uppe i skolarbeten

Analys kring Maja Lundgrens Myggor och tigrar. Analys kring sanningen. Så lätt att tala om andra, så lätt att lämna ut. Så lätt att låta sig själv vara, så lätt att stå utanför. Vad spelar sanningen egentligen för roll? Ingen alls va. Vad får man säga om andra? Precis alls va. Men borde man göra det? Antagligen inte. Och kanske är det just det hon vill uppnå - chocken i ditt ansikte över att folk plötsligt står nakna framför. Kanske ingår debatten i en strategi. Men behöver berättelsen sanning då? Ja, jag tror det. Om inte annat en starkare story.

måndag 23 maj 2011

Första dagen blir aldrig som man tänkt sig

Första dagen på mitt nya jobb hade jag nakna gäster. Först var de påklädda, när de stövlade in på cafét med ombyte hängandes över axeln. - "Vi ska på bröllopet här borta och undrar om ni möjligtvis har nåt utrymme här där vi kan byta om?". Jag vet inte riktigt vad dessa gäster förväntade sig för svar, men de var uppenbarligen inte nöjda med mitt "ni får jättegärna låna våran toalett att byta om på". - "Den var ju inte särskilt stor .. men vi hittar nog något, tack!". Men okej att de nog inte hade förväntat sig mitt enkla svar - jag hade definitivt inte väntat mig vad som komma skulle. Plötsligt när jag tittar ut ur köket ser jag en kvinna iförd trosor, som i lugn och ro håller på å byter om. Hon byter i lugn och ro om på ett café! Hallå?! Aningen chockad öppnar jag köksdörren och går ut för att plocka lite disk. Bredvid denna kvinna finner jag då en man, en kalsongman, som ler lite ursäktande när jag går förbi. Återigen - hallå!? Vad är detta? Jag springer med flertalet diskbrickor, slänger flertalet fundersamma blickar på paret och skrattar ihjäl mig inne i köket. Vad håller dessa människor på med?
De ar gott om tid på sig, med strumpbyxor som inte får gå sönder, skjortor som måste knäppas med omtanke och långsamma slipsar. Gränsen är ändå nådd när min kollega kliver ut i entrén och upptäcker att kvinnan i sällskapet ställt upp en spegel och håller på att platta håret. I entrén till vårt café. - "Men snäääälla nån, vad göööör du för nåt!? Du kan väl inte stå å platta håret hääär, det är ju ett café!!!" - "Ojdå, var det inte okej?". Paret gick då äntligen iväg, aningen skamsna. Vi kunde jobba vidare.

(Observera att inga andra gäster kom till skada under denna dramatiska händelse. Tack!)