Som lite minnen

Om man kunde slänga ord och begrepp i väggen skulle jag vilja göra det nu. Jag skulle ta ordspråket "lev varje dag som om den vore din sista" och bara kasta det rätt in i väggen. Det skulle bli en jättesmäll, dunder och brak, och det skulle liksom komma bokstäver åt alla håll. Jag ser hellre ett kaos än ett nonsens.

Så nu tänker jag vara sådär löjligt viktig, plocka ihop mina bokstäver och tänka om. Varför inte leva varje dag som om den vore din första? Att vakna varje morgon med pirr i magen, fundera över de möjligheter man har framför sig och bara kliva upp och ta för sig. Och nej, självklart vaknar inte jag som fröken alltingärsåunderbarthelatidenherregudgemigmer varje dag. Men när jag är klok gillar jag att tänka tanken.

Sanningen

Jag är kär. Och jaaaaa, ni vet redan, ska hon aldrig sluta tjaaaaaata!? För det första: nej jag tänker inte sluta. För det andra: jag har en ny kärlek. Magnus hinner inte mer än åka till Frankrike så sitter jag här, helt uppslukad, uppäten och kärleksmumsad. Min nya kärlek får mig att känna allt. Den får mig att gråta, den får mig att skratta, den får mitt hjärta att brinna och min hjärna att jobba. Jag berättar för mamma hur underbart det är. Jag vill inte gå och lägga mig för vi har så kul tillsammans. Jag vill bara spendera all min tid tillsammans med denna finfina godgoding!
Jag är kär. Jag är kär i att plugga. Jag är kär i litteratur, och jag kommer alltid att vara det. Det är dagens sanning och jag njuter av den. Jag är en plugghäst, och det kommer bara bli mer!

Och mitt i allt detta kockar Tommy hem ett silver i Bocuse d'Or och jag dör och återuppstår av glädje. Grattis!!!