modigheter

idag har jag varit modig, för det sade mamma. och jag tror det var väldigt bra att vara modig - iallafall idag.

idag har varit en bra dag av många anledningar (:

längtan efter vanligheter

fan det här med blogg känns alldeles för avancerat för mig! jag får inte ur mig ett jäfla skit - fortfarande med drömmen om att bli rödvinsförfattare, inlåst med min katt i en enslig liten stuga. vilket egentligen är en förbaskat naiv dröm, med tanke på att jag är relativt social och sjukt mörkrädd. hah, det ordnar sig kanske.

det regnar idag, och jag har tittar på den där mary. senare blir det antagligen leka med guwlia, absolut träffa helen och till sist kanske sova hos marcus.
och nu till ett erkännande. - jag tror att jag saknar skolan. jag misstänker att det är så. shit. jag behöver en rutin, en vana att hålla mig till. jag blir förvirrad och tom av att bara vara - i allafall i det här regnet som aldrig tycks sluta falla. jag behöver något vanligt, något som brukar vara - kanske för att fånga mig själv igen.
samtidigt finns det väl ingenting så olockande som tidiga mornar, ett fängelse fyllt av trötthet, och mat som ger en kväljningar. nejtack, jag är färdigdiskuterad. jag tänker på skolan när det känns bra. yes.

ja!

idag är en bra dag, ja. en gladdag, en positivdag. idag är skratt, lackklack och värme. jag älskar idag!
familjen har bokat resa till mallorca, vilket definitvt är en framochtillbaka-känsla. bra. dåligt. bra. dåligt. varmtochchill. gråtochhemlängtan. ingenting blir som förut. tack.

men visst kan man ändå önska, fast jag vet att det är just det som gör dig så vacker. ändå kan man önska att vi var lite närmre. lite mindre långtbort, lite mindre ifrån. fast det är just det som gör dig så vacker, och just det som gör mig så hel.

ny blogg

jag kan inte ljuga. det är nog min värsta och bästa egenskap. jag kan inte ljuga för någon annan och inte för mig själv.
jag kan inte spontanljuga om att jag blivit sjuk när jag hatar idrott, eller om att jag inte är sur när jag bokstavligen spricker av ilska. jag kan inte heller planera ett ljug, för att göra någon mindre orolig eller för att ta kontroll över mig själv. ibland kan jag snäll-ljuga för att bli glad, men det gills nog inte.
bara för ett litet tag sen har jag släppt ett av mina ljug. och det handlar om kärlek och rädsla.
jag är rädd för att tappa kontrollen, och att låta någon komma för nära. eller tvärtom kanske. vem är inte rädd för att lita på?
men ingen känsla är bättre än att vakna med dig, att skratta med dig och att finnas med dig. jag vet, jag har blivit tramsig och kär. och det är fanimej underbart! :D

jag älskar dig, marcus!