För att jag är påväg

Kollade just mitt konto. 25 grader i Malaga. Jag kommer boka, jag har råd att leva min dröm. Min dröm. Leva. 25 grader i Malaga. Fjorton veckor av underbarhet, hemlängtan, tokskratt och felsägningar. Jag ska dela lägenhet med människor att älska, människor att hata, ha en liten plats i ett för trångt kylskåp och bajsa ihop med främlingar. Jag är redan där, med en drink i handen, solblekt hår och spanskord framhostade. "Varför skulle någon vilja prata med dig?", för att jag vill prata, för att jag kan ta precis vad jag vill. Min dröm är min, den är redo att fångas och förverkligas. Och på bussen tänker jag på hur det skulle kännas - det här är en buss i Malaga - och det pirrar i magen. Restauranger, viner, människor.

(För jag tänker aldrig tro att jobba är ett liv, när jag vet så mycket bättre.)

För att jag vill verka svår och djup

Jag har klippt av håret, nu kittlas det i nacken och det kittlar lika dumt inuti. Stäng av alla fjärilsmaskiner, låt fläktar dem döda - stäng snabbt av hjärnan, godnatt.

Ge mig bara lite mer student, lite mer nåt galet, och lite mer fotbad i fontänen. Ge mig lite mer gårdsvin, lite mer filtskratt och lite mer varmkyssning mot din vägg. (Och vad som känns är hemlighet, sch och tyst och allt)

För att inte tala om

För att ingen ska tro att jag missade studenten vill jag bara lite snabbt säga att den var helt galet underbar. Det går väl bara inte att förklara. Hjärtat.

Igårkvällen spenderades på Kapellgatans innergård, på en mysfilt i gräset tillsammans med Helen, Fanny, Hedvig och Giulia. Vindrick, jordgubbsät å chokladsmak - solsken, korsprat, tokskratt. Är det nu jag borde köra ett inlägg om hur underbara vänner jag har, och tacka gud å grejer? Nejtack. Jag älskar mina vänner, de förtjänar världens alla härligheter och all lycka man kan få. Men vi behöver ingen blogg. Hursomhelst lyckades vi (läs Helen) med hjälp av ärlighet få med oss Lill-Giu in på Harrys. Kvällen dansades bort, iväg, å avslutades med en kopp te å övernattning på kapellis. Idag är min lediga dag. Idag var pizza i stadsparkengräset, solpromenad och fotbad vid Djulö. Oh - så - skönt.

Sch

En anonym man blir utkastad från ett anonymt ställe (man skvallrar inte på goda pojkvänner), slänger sig över staketet, blir ivägdragen av polisen och förklarar sig sedan med att han bara ville ta studenten. Klokheter klockan halv fyra, - brukar't, älskar't!

Och ja, imorgon tar jag studenten. Mår illa av att tänka på det - för tänk så skulle jag inte få vända på min mössa, tänk så skulle jag missa flaket, eller tänk så skulle flaket köra vilse?! Det kommer inte hända, jag vet hjärtat. Men tanken är i blom.

Andas

Ikväll är sista utekvällen innan studenten. Djupt andetag. En gång till. Somnade mellan två überkvinnor igår, alldeles försent och efter en alldeles för underbar kväll. Harrys är den bästa pojkvännen jag någonsin haft, jag lovar.

Och om två dagar är det alltså dags, den efter längtade dagen D är kommen och jag tror att jag kanske är redo. Kanske? Hur vet man? Sitter hemma hos Helen nu efter en mysig solfika med Giulia och Kajsa. Det är fint att vara sambo, det vill jag lova! Snart är det dock över, mitt samboskap, och jag drar mig tillbaka till urskogen. Om jag ens hinner vara där - ska spendera varenda sekund på Julita W i sommar, skaka toffsar och sånt man gör.

Man behöver inte vara nöjd med ett G, så det så. Men man får definitivt vara det. Så är det, okej?

You could

Inte bara oklädheten får mig att känna mig naken. Vattendroppar från håret. Duschvarma armar. Stenhårdheten verkar ha glömts bort och kvar sitter något naket, en grund. En stolpe av kött, av armar och ben. Med blött hår och naken kropp.
Jag undrar därför hur jag ska klara lärarmiddagen idag. Farligt. Hårt. Enkelt. Och sen kommer sanningen, och den gör mig alltid så vek. Vore jag bara man.

Min familj har ingen toalettpappersbunker hemma. Reserver är överskattat, jag vet vad mamma menar och älskar det. Cornelia och jag har iallafall städat hela huset idag och plockat blommor. Tur att huset inte är stort. Tur att blommorna är nära. Och jag vet att håret torkar.

Känslolösheter

Jag har blivit deltidssambo. Mycket trevligt, javisst! Mitt nya hem har balkong å massa varmvatten. Nya hem? Nej, kanske inte. Men nu är jag uttalat en deltidssambo.
Förra veckan dansades bort, och helgen var jobb @ julita w. Den kommande veckan har jag i princip inga lektioner, och på lördag smäller det. Herreguuuuud. Jag kan inte fatta, borde jag längta? Gör kanske redan det. Mh, kanske. Hursomhelst ska även denna vecka dansas bort, så himla totalt. Lärarmiddag på tisdag, följs upp av Harrys x3.

Min Evelinafina tog studenten i fredags. Huh! Och i veckan kommer hon hem. Underbart? Ja! Hjärtat sprängs. Hejdå.

För det vore inte jag,

Jag orkar inte vara sentimental och berätta hur mycket jag kommer sakna vissa människor efter studenten. Faktum är att jag längtat efter detta underbara fenomen i ett år nu, och egentligen är jag nog inte rädd för själva efteråtet - att sakna alla å känna mig tom. Jag är rädd att jag inte ska hinna ha en tillräckligt bra student. Och hur dumt är inte det?! Jag slutar vara rädd nu. Så.

Min och Majas planerade picknick slutade med fika på coffee&lounge. Inte dumt alls! Nu är de sista skoluppgifterna inskickade och det är dags att packa väskan för tre festkvällar och övernattning på bästa Kapellis. Sarahunderbara tar studenten imorgon, och Evelina tar på fredag. INSANE. På något sätt är jag ändå glad att vi har enochenhalv vecka kvar. Inget mer om det.