Länge leve stunderna

Det finns de där stunderna när man bara minns det som är bra, och då är det fanimej riktigt bra! Riktigt jävla jättebra!

Mucho i mitt huvud

Hos Stina N idag för lussebullebak. Mucho lyckat! Och på tal om mucho ..

Har fått höra att den där "dethärärbarasåhimlarätt-känslan" ofta inte infinner sig fören beslut har fattats. Kanske är det just därför det bör fattas några beslut?

111112

Fantastisk invigning av kulturhuset Spira, och framförallt restaurang Spira. Härlig show, fri bar och toppengod mat. Allt a'la Magnus Saleborn, Stefan Isaksson och Tommy Myllymäki. Underbart! 

Min underbara klänning, före smink och smycken

Mina krögarfruvänninor

Minns

Mina sopor

Är det inte bara så jobbigt att hitta hela hjärtan här ute? "Oh nej snälla inte nu försvinn det blir pinsamt och inte bara jobbigt utan pinsamt". Jobbigt att veta vad som ska ätas, när det ska badas och när soporna luktar snusk. Låt mig vara - klickar bort - länkas vidare. 

Men vad är det som kliar där inne hela tiden då, - som tänder ljus och plockar fram. När Einaudi börjar spela. När fingrar läggs mot tangenter. En lust att få berätta hur mina sopor luktar, den fräna stank som växer inuti. Maja säger att det är slut på tonårsbekymmer. Nu börjar .. hysteri?

Nej nu jävlar

Nej nu jävlar, tänker man. Nu jävlar ska det bli förändring, ordning och fokus framåt. Vad vill man helst av allt, nu och imorgon? För det finns bara en chans, man får bara en. Spanien! Läsa språk och någon fantastisk historia, guida i en gudomligt spansk byggnad och livnära sig på diverse tapas, cava och sangria (i nämnd ordning). Nu jävlar alltså, nu händer det grejer.

Sen tar man en köttbulle till. Och man älskar verkligen köttbullar, herregud ja. Men man tappar lite fokus. Och all sås gör en mätt, så jävlar annamat flyger iväg och man lutar sig tillbaks i soffan. Andas ut.