Kelis

Jag vill inte bli blödig, utan bara dela med mig av en kärlek. Väldigt kort, och väldigt otillräckligt.

För ganska exakt sjutton år sedan blev jag syster. Inte nog med att mamma födde ett Lyckotroll till mig - jag fick världens bästa lilla skrutt syster. En sån som man kunde bära omkring på i smyg, sjunga fina sånger för, leka motorcykeltjejerna med, och ta hand om. En sån som alltid skrattade åt ens skämt, som alltid fanns att sova bredvid. En såndär som man slipper bli osams med. För Vi har aldrig bråkat, jag å systeryster. Bara smällt i dörren, kanske fem gånger. Inte mer.

Cornelia Hillevi. Världens bästa. Som alltid skrattar, som alltid myser, som alltid är min syster. Cornelia Hillevi, som alltid sover i rummet bredvid, som alltid är gosig att kramas med. Som av någon konstig anledning blivit ett huvud längre å får mig att se ut som den lilla. Och jag tänker inte bli blödig. Cornelia är underbar.