Kraften i ingenstans

Om mamma visste hur länge sen det var jag åt skulle hon bli arg. Sitter i en soffa på Studion och tittar, precis som alla andra som kommer hit, ut över Munksjön. Vattnet är grått idag och det blåser alldeles för mycket ute. Kanske är det därför jag sitter här, för att ta skydd en stund. Kanske är det bara för att vila.

Och för en kvart sen fick jag veta att utbildningen jag vill gå inte börjar nu till våren. Vad gör man då? Funderar på att söka någonting annat, men jag veeeeeet att det är just den där - alldeles jätteprecis den där - utbildningen jag vill gå. Språk, kultur och kommunikation i Växjö. Skratta mig i ansiktet, eftersom jag trott att allt var lugnt. Nu genomlider jag en livskris av dess allra svåraste slag, det svider och känns tungt. Och då är vi tillbaka där vi startade, - mamma, jag går hem å äter och sen tar vi nya tag!