jag kan inte ljuga. det är nog min värsta och bästa egenskap. jag kan inte ljuga för någon annan och inte för mig själv.
jag kan inte spontanljuga om att jag blivit sjuk när jag hatar idrott, eller om att jag inte är sur när jag bokstavligen spricker av ilska. jag kan inte heller planera ett ljug, för att göra någon mindre orolig eller för att ta kontroll över mig själv. ibland kan jag snäll-ljuga för att bli glad, men det gills nog inte.
bara för ett litet tag sen har jag släppt ett av mina ljug. och det handlar om kärlek och rädsla.
jag är rädd för att tappa kontrollen, och att låta någon komma för nära. eller tvärtom kanske. vem är inte rädd för att lita på?
men ingen känsla är bättre än att vakna med dig, att skratta med dig och att finnas med dig. jag vet, jag har blivit tramsig och kär. och det är fanimej underbart! :D
jag älskar dig, marcus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar