Inatt, i drömmandet, då var jag i Malaga. Och jag kände igen allt, visste vart jag skulle handla, höll för öronen under landningskräkset, och. Kelayster var med mig, och tänk vad fint det vore. Sällskap vore fint!
Bokar hursomhelst efter nästa lön. Så måste det bli. Huhu!
Friskare idag, på både gott å ont. Skönt att kunna gå omkring, men tristessen är outhärdlig. Clarabella knows how to tycka synd om sig själv. Usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar