Fjortonde februari

Det verkar råda skilda meningar om det här med allahjärtansdag. Patetiskt. Underbart. Och visst kan det verkar löjligt att allt ska vara mer perfekt den här dagen än alla andra dagar (tvärtom vore ju bättre, att man liksom hade en likgiltig dag och resten var hjärtisdagar). Men det är ju en fruktansvärt mysig dag också (och tycker du inte det säger jag bara en sak: sluta läsa NU!).

Magnus kom hem med en helt fantastisk bukett med olika rosa och vita blommor (en superclarig bukett, helt enkelt). Sen fick jag ett Tisentohalsband, ljuslila pärlor med en stor, glittrande hjärtberlock. Ett bord hade bokats på Småländska Kolonin där vi åt en välkomponerad kärleksmeny bestående av pilgrimsmussla, oxfilé och svartvinbärssorbet. Herregud. Känner mig så obeskrivligt bortskämd, och som världens lyckligaste kvinna. Vad sjutton har jag gjort för att förtjäna underbara Magnus?

(Gör er redo för det mest klyschiga stycket) Vi gjorde den här dagen till något väldigt speciellt. Men varje dag med min älskling är speciell. Hur gulligt och jobbigt perfekt det än må låta. Älskar dig Magnus Saleborn, mest i hela världen. För alltid.