Dagenefter

Idag har jag för första gången i hela mitt liv upplevt lusten i att kratta löv. Jag har krattat massa småhögar som jag sedan krattat ihop till flera storhögar. Prydligt och ordentligt. Mitt sällskap systeryster gjorde som en klok tonåring och lade sig i solen. Men jag krattade, ihärdigt och med en helt oförståelig lust. Antagligen hade jag bara ett starkt behov av att vara effektiv och en enorm ovilja att plugga. Kratta löv är bättre än projektrapport. Tyvärr.

Nu är jag bitterfittig på mig själv. Varför har inte jag insett värdet i ett körkort? Om jag varit lite klokare hade mitt sällskap varit betydligt mindre ensamt än vad det nu är. Jag slutar dock inte att tro på omöjligheter, utan hoppas att allt ordnar upp sig framåt kvällen.