Kalasdagen

Nitton år är inte mycket. Det är massor.
Och trots att ansiktet inte hänger,
å tuttarna sitter på plats,
känner jag mig äldre
och framförallt lite mer påväg.
Jag är närmare målet
och det klirrar i Malagakassan.
Kalasvädret blev verkligen kalas
och min familj är nog världens bästa,
absolut tokknäppaste familj.
"Vad är det för en dag?"
a' la hemlighetshälsningar
och jag skrattade ihjäl mig
dog på stört.
Nu är jag en trött kalastjej
alldeles för tidigt, men ändå,
en dag imorgon också
och på fredag ännu en.
Puss och tack för en underbar dag!