För det vore inte jag,

Jag orkar inte vara sentimental och berätta hur mycket jag kommer sakna vissa människor efter studenten. Faktum är att jag längtat efter detta underbara fenomen i ett år nu, och egentligen är jag nog inte rädd för själva efteråtet - att sakna alla å känna mig tom. Jag är rädd att jag inte ska hinna ha en tillräckligt bra student. Och hur dumt är inte det?! Jag slutar vara rädd nu. Så.

Min och Majas planerade picknick slutade med fika på coffee&lounge. Inte dumt alls! Nu är de sista skoluppgifterna inskickade och det är dags att packa väskan för tre festkvällar och övernattning på bästa Kapellis. Sarahunderbara tar studenten imorgon, och Evelina tar på fredag. INSANE. På något sätt är jag ändå glad att vi har enochenhalv vecka kvar. Inget mer om det.