Det är inte som det ser ut, för vi ser inte längre samma saker.
Kanske borde jag känna kaos, och förvirring, och vilja spärra in migsjälv. Kanske borde jag bli fasansfullt självdestruktiv och döda jaget som bultar. Hon är lite vilsen, jaget, och hon måste klappas på. Inte hatas, nejnej. Trots allt så tillhör vi bara varandra, och vi är vad vi har. Ett jag att dela. Det är lika bra.
Dagen har varit känslofylld. Var lämnade jag förnuftet och lät hjärtat komma in? Vissa bär gör mig helt fnissig. Sådär barnsligt superfnissig, så jag måste springa några meter ifrån migsjälv för att uthärda. Fnissig. Fnittertippa. Explosioner, stanna dem! Blåbär, tranbär, chillbär. Chillbär. Och drömmar, stora drömma. Stora, hahaha.
Och mitt i allt detta har jag en läst blogg. Det tycker jag känns underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar